Bluebert

Hrmm.m.. ja fick lite lust att klaga, så nu gör jag det. :)

Det finns saker här i landet som är riktigt.. obeskrivbart....... obeskrivbara. saker som får mig att bara liksom fyllas med EN känsla som består av en massa annat; skam, hopplöshet, jag vill bara spy, och blir tillfälligt, kraftigt deprimerad och typ.. som om kroppen vill vända ut och in på sig, med start då jag helt äckligt hemskt sliter av mig håret, och skalpen... men iaf. Den känslan är viktig, för det är den som är kärnan i allt dethär... Typ, the awkwardness i ett ögonblick, som helt plötsligt överväldigar en; och sedan märker man plötsligt hur pinsam man varit, då man gått runt och sjungit högt (och hemskt) för sig själv, och trott att ingen hört en. Eller då man för sjunde gången får höra att kompisens pappa är död, och tack för att du bryr dig så mycket.... Dessa är alla potentiella situationer då den skulle kunna dyka upp.

Jag skrev ett låååångt inlägg, men tog bort allt. Förstår man inte så förstår man inte. Jag säger bara; medvetandegjord. Det verkar inte som om NÅGON överhuvudtaget bryr sig om sig själv, på rätt sätt.. Hur många har inte någongång hållit på med något; typ sjungit för sig själv, snackat skit om någon man egentligen gillar osv; eller något liknande, och sen bara helt plötsligt tänkt tanken att "SHIT, vad fan håller jag på med?" Att man försöker se sig själv "utifrån", och kolla hur andra uppfattar en.? Jantelagen och allt detdär, dra åt helvete, typ.. I vårt samhälle så är väldigt mycket bara svart på vitt, men som en fasad bara.. Folk utgör sig vid ett tillfälle vara något; och då är de BARA det, sen plötsligt så är de något helt annat.. Dubbelmoralen genomsyrar allt. Media t.ex. är ju bara en enormt stor faktor som inte räds dela med sig av denna. Hur de kan snacka skit om folk; förstöra liv och sen plötsligt skriva att "oj, vi hade fel" som om inget hänt, är en sak, för visst, de är ju trots allt tidningar mm och har enligt sitt rykte rätt att vara så. Men ju äldre och äldre jag blir, - desto tydligare blir det för mig att 99% av alla människor här är inte värda att ha. Tyvärr.

Autenticitet är yttttteeeeeeeeeeeeeerst sällsynt i samhället. Visst kan man vara snäll och trevlig, men nej, för mig duger det inte längre. Jag orkar inte. Jag är less, sur och trött på allt som har med falskhet att göra. Men då menar jag inte bara falskhet, som i dåliga vänner. Utan ledan inkluderar även stackars vardagssvensson som en dag råkade sitta bakom mig på bussen och vara så säker på att det var just X (som man bara läst om i tidningen) som begick ett mord.. Visst har man rätt att uttrycka sig, men.. Ja... på rätt sätt. Kolla på dig själv förfan.. INTE ok.

Vet inte om jag fick fram något, men bryr mig inte. :)